Historik

Här följer en kortfattad sammanfattning av turerna i Ärnaprojektet under drygt tio år…

2004

Första gången allmänheten hörde talas om planerna på att göra Ärna till lågprisflygplats var 2004. Detta år bildades företaget Uppsala Air AB, som i en artikel i UNT 2004-10-08 redogjorde för sina planer och lugnade alla oroliga med uttalandet:

”Vi kommer nog bara att flyga på kontorstid”

Några år senare visade det sig att man med ”kontorstid” menade kl. 06-24 på vardagar och kl. 07-24 på helger. 365 dagar om året.

Samma år presenterade Länsstyrelsen utredningen ”Flyg vid Uppsala-Ärna”, som varmt förordade att även civil verksamhet skulle etableras på Ärna. Man tog bland annat avstamp i den så kallade Stockholmsberedningen från 2001 som hade i uppdrag att se över flygplatskapaciteten i Stockholm-Mälardalsregionen, och som påtalade problemet med att framtiden var osäker för Bromma, och därför föreslog man bland annat att man skulle göra Ärna tillgängligt för civil flygtrafik. Ett fascinerande resonemang: ifrågasättandet av en citynära flygplats användes alltså som argument för att öppna en annan….

Länsrådet Ulf Henriksson följde upp utredningen med insändare och uttalanden i UNT, där han bland annat använde ett av flygkramarnas favoritargument, som upprepats otaliga gånger genom åren:

”Bullerstörningarna minskar avsevärt i förhållande till vad som gäller enligt nuvarande tillstånd”

Det man konsekvent glömde att berätta var att ”nuvarande tillstånd” gällde en tidigare planerad verksamhet med två divisioner JAS Gripen i Uppsala, som dock aldrig blev verklighet.

2005

Nu inleddes överläggningar mellan Försvarsmakten (huvudman för hela Ärnaverksamheten), kommunledningskontoret, Luftfartsstyrelsen och Fortifikationsverket. Detta resulterade bland annat i att kommunledningskontoret lämnade ett förslag till kommunstyrelsen, som sedan meddelade Försvarsmakten att

”Uppsala kommun har inget att erinra mot att Uppsala Flygplats prövas för civil luftfart”

Läs brevet här och notera att de enda partier som vid denna tid motsatte sig projektet var Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Sedan dess har som bekant både Socialdemokraterna och Centerpartiet ändrat uppfattning… Notera även att Försvarsmakten och Uppsala Air ansåg sig kunna bortse ifrån flera av de villkor kommunstyrelsen ställde i sitt brev.

Förutom ett flertal insändare och debattartiklar händer inte särskilt mycket konkret under en tid.

2006

Regeringen godkänner att Fortifikationsverket och Försvarsmakten inleder diskussioner med Uppsala Air, men processen går långsamt och avtalet dröjer, till stort förtret för anhängarna av projektet.

Kommunen, i form av kommunalrådet Gunnar Hedberg (m), tyckte exempelvis att han borde skriva ett brev till Fortifikationsverket och Försvarsmakten för att förmå dem att skynda på behandlingen av ärendet eftersom ”Uppsala Air som företag måste ha snabba och tydliga besked” och att kommunen ”med stigande förvåning” noterar att myndigheterna ännu inte tecknat avtal med Uppsala Air.

2007

I början av året når Uppsala Air en uppgörelse med Försvarsmakten, och arbetet med en miljöprövning kan nu ta sin början.

Uppsala Air lobbar vidare och uppmanar bland annat företrädare för regionen att ”…på eget initiativ..”(!?) höra av sig till Christina Rogestam, som på regeringens uppdrag då utredde det framtida svenska flygplatssystemet, och påtala möjligheten att låta Ärna ersätta både Västerås och Bromma.

Fortifikationsverket höjer i slutet på året priset på den mark Uppsala Air tänkt köpa, och företaget vänder sig till kommunen och ber om hjälp. Under hösten utreds också om det finns möjlighet för kommunen att agera mellanhand i markaffären, men i november drar man sig ur denna affär.

Som ett led i miljöprövningen hölls i november ett välbesökt så kallat samråd, där allmänheten hade möjlighet att ställa frågor och komma med synpunkter, men eftersom Försvarsmakten vägrade protokollföra mötet finns det inte dokumenterat.

2008

Nu började allmänheten få upp ögonen för projektet, och frågan debatterades på insändarsidor och på informationsmöten.

Uppsala Air började i olika sammanhang, bland annat i denna ”rapport”, hävda att civilflyget i praktiken är en förutsättning för att den militära verksamheten ska kunna fortsätta, vilket dock dementeras av Försvarsmakten.

Amerikansk-brittiska Faros Infrastructure Partners köper in sig och blir störste ägare i Uppsala Air, som även byter namn till Uppsala Airport AB.

2009

Under våren beslutar Försvarsmakten att man helt ska lämna Uppsala garnison under 2010, och Uppsala Air erbjuder sig att ta över hela flygplatsen, men ett par månader senare gör Försvarsmakten ”helt om” och bestämmer sig för att stanna på Ärna.

Försvarsmakten och Uppsala Airport tar hjälp av konsulter och advokater för att ta fram en Miljökonsekvensbeskrivning för  den miljöprövning som Länsstyrelsens Miljöprövningsdelegation ska ta ställning till, och i november hålls ett offentligt sammanträde där allmänheten fick ställa frågor.

2010

I mars 2010 kom så Länsstyrelsens beslut: man beviljar Försvarsmaktens och Uppsala Airports ansökan.

 

(fortsättning följer)